En puss är inte bara en puss

a
Idag när jag och Majken va på biblioteket hittade jag boken "En puss är inte bara en puss" av Carina Bodström.
Hela boken handlar om pussar och det hade klämts in en del fakta som jag tyckte va kul.
En kul bok för både stora och små!
 
"Av hela jordens befolkning är det bara 90% som pussas. I en del kulturer pussas man aldrig."
 
"Egentligen vet man inte varför människor pussas. Det är fortfarande en olöst gåta för forskarna.
Men dom tror att det är för att bacillerna gör oss friskare."
 
"Det finns länder där det är förbjudet att pussas utomhus, till exempel i Dubai och Malaysia."
 
"Nästan alla blundar när dom pussas.
Bara en av tio håller ögonen öppna. Fast var femte tjuvtittar!"
 
Ett gäng andra böcker följde också med hem så nu har vi massor med mysläsning i soffan framför oss. Underbart!
 
 

Det här får mig att må bättre.

 
 

Tropikariet

Igår tog vi en heldag inne på Tropikariet i Helsingborg tillsammans med svärmor, svägerska och hennes två trollungar.
Majken klarade sig tack och lov utan att kräkas på båda hållen på bussen. Stor lättnads-suck för mamman.
 
Vi gick igenom hela Tropikariet och tittade på apor, hajar, ormar, spindlar och alla andra djur som bor där innan vi pausade med fika och lite shopping i deras lilla butik.
Sen bestämde vi oss för att gå hela rundan igen innan vi gick till McDonalds för att sedan ta bussen hem.
Det blev en jättemysig heldag där vi blev så bortskämda!
Jag är verkligen inte van vid det och kände mig lite dum samtidigt som jag va tacksam över allt vi blev bjudna på. Jimmy är också en hejare på att skämma bort och köpte finaste gosedjuret till mig. Underbara karl!
 
Min personliga favorit va såklart aporna men hajarna också. Det är så rogivande och sitta och titta på fiskarna.
Däremot hade jag gärna hoppat över det mörka rummet där fladdermössen flyger över huvudet på en när man går igenom.
Det är visserligen inte så illa som ormarna och spindlarna (jag vet de är bakom glas men iallafall) men jag vill väl inte gå in där dagligen precis.
Överlycklig tjej visar sin Herr Nilsson för aporna inne på Tropikariet.
 
Majken och Linnea faschinerades länge länge av fiskarna och hajarna.
 
Min fina Peanut som Jimmy köpte till mig.
Majken hade lite svårt o förstå att den va min och inte hennes.
 
Tack alla som va med och förgyllde en av våra värdefulla lediga dagar!
 

Semester

Nu känns det som semester!
Måndag och vi behövde inte gå till jobbet, underbart!
Vi tar dagen som den kommer och gör vad vi känner för.
Imorgon blir det tropikariet för hela slanten, jag stornjuter av att vara med mina två favoriter.
Tänk om tiden kunde gå lite långsammare så denna veckan inte tar slut!

Dagens pepp

Tack Jessica för Dagens pepp-låt!
Imorgonbitti ska den igång på full volym klockan fem på morgonen så jag känner mig peppad inför den sista och superfullspäckade dagen innan semestern startar!
Ja, den går på full volym även nu.
Pepp!
 

Svettigt!

Jag har haft det svettigt men roligt idag!
 

Det här upprör mig

Vart ska man börja?
Stort eller smått?
 
Det här upprör mig:
*Larmsignalen på mobilen
*Människor som bara pratar inte lyssnar
*Egoister
*Skitsnack
*Hänsynslösa grannar
*Sömnlösa nätter
*När jag inte hinner vad jag vill hinna med
*När cocacolan är slut
*Orättvisa
 
Det är små och stora saker som gör mig upprörd.
Alla blir upprörda, mer eller mindre, ofta eller sällan.
 
Allt är relativt!

Detta ångrar jag

Man ska väl inte ångra något?
Bara lära sig till nästa gång!
 

Vart jag än går

Detta blev snabbt en låt som blev vår, min och Jimmys.
Som vanligt när jag fastnar för en låt är det texten som avgör mest.
Men jag gillar, soundet, rösten, texten, allt!
Jag har lyssnat på den om och om igen och tröttnar inte. Den är lika bra varje gång!
Gissa vem som mer diggar den?
 

Flätor

En väldigt bestämd dam:
"Det är inte tottar!! Det är flätor, samma lika Pippi!!"

I min handväska

Det som inte får plats i fickorna hamnar i handväskan!
Vintertid får jag plats med det jag behöver i fickorna med sommartid brukar man hitta en del knasiga saker.
Jag bara samlar på mig saker som jag bär runt och sen klagar man på att väskan väger två ton.
Jag har helst inte någon väska om jag får bestämma.
Fickorna rensas oftare eftersom det inte får plats lika mycket i dem som det gör i en väska.
Trots detta kan fickorna mellan varven också väga runt två ton...
 
Oftast innehåller min väska: (om jag nu har nån)
 
*Hemnycklar
*Jobbnycklar
*Kvitto till förbannelse
*Plånbok
*Headset till telefonen
*Blöja
*Våtservetter
*Huvudvärkstabletter
*Penna
*Halstabletter
*Lösa mynt
*Gummiband
*klämmor
*Extrabyxor/trosor till Majken
*Hårnål
*Diverse handlelappar och kom ihåg lappar
*Mobil
 

Min tro

Denna rubriken kändes lite jobbig att skriva om....
Jag vet inte riktigt vart jag har min tro.
Jag har jobbat i kyrkan, både som anställd och som volontär. Någonstans inom mig trodde jag något...en annan del av mig tyckte att det va befängt och ganska långsökt.
 
Jag brottades mycket med det och kan än idag fundera över om jag faktiskt tror/trodde eller om det bara va en sån härlig gemenskap jag kände bland dessa fantastiska människor som jobbade och hängde där.
 
Jag har alltid varit faschinerad över människor som fullt och fast tror på något större.
De är övertygade och verkar va väldigt nöjda med sig själva och sitt beslut att det är bergsäkert att det finns en högre kraft som vakar över oss.
Jag har många gånger önskat att jag kunde va en av dessa människor, skulle livet vara enklare om jag verkligen trodde på det?
Jag vill gärna tro på "något", det måste väl finnas en anledning att vi är här?

Allting kan väl inte bara vara slump? Eller?
Ännu en gång skenar tankarna iväg som så många gånger förut och inte heller denna gången blir jag ett dugg klokare.
Fast det är kanske inte meningen att jag ska fatta heller?
 
Fast jag sitter här och inte vet vad jag tror så skulle jag aldrig någonsin kunna slänga alla böcker, dikter, papper och läger-arbeten från denna tiden.
Alla kyrk-grejjer är en av de få sakerna som alltid följt med mig vareviga gång jag flyttat och det vill jag lova är många gånger.
 
Det är nog inte meningen att jag ska fatta.
 
 

Ett ögonblick

Det finns många ögonblick som jag aldrig kommer glömma men det största ögonblicket av dem alla är utan tvekan Majkens födelsedag!
Jag kommer aldrig någonsin glömma den lyckan jag kände när Majken va född och låg på mitt bröst. Pytteliten, kladdig och skrynklig. Jag själv va totalt utmattad men ändå på något konstigt vis helt upprymd och inte alls trött.
 
Jag blev livrädd när de sa att jag inte skulle åka hem denna mörka februarikvällen, de sa att inatt kommer du få ditt barn. Det blir ett allahjärtansdagsbarn!
Jag tjöt mest att jag ville hem igen och att jag hade ont.
 
Timmar senare av förvirring och smärta kom älskade Majken. 02.58 på natten va det plötsligt över.
Jag har en del minnesluckor från denna kvällen som min syster fyllt i åt mig, när folk frågar kan jag svara att det gjorde jävligt ont och att det är det värsta och bästa natten i hela mitt liv.
 
Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma.
Du va det finaste i mitt liv redan innan du föddes och du är det finaste än idag.
Älskade unge!
 

Min bästa vän

Det är kanske inte så svårt att lista ut för er som känner mig att detta inlägget kommer handla om allas vår älskade Martina!
 
Martina och jag har hängt ihop sedan sommaren när vi va 15 år gamla, vi träffades på den stora dammiga åkern en tidig morgon när vi skulle sommarjobba hos en lokal bonde.
Det är 13 år sedan och vi hänger fortfarande ihop, vi har haft våra ups and downs men alltid alltid kommer vi båda fram till att vi inte kan vara utan varandra.
 
Tyvärr har vi bott långt i från varandra de senaste åren men oavsett om vi bara ses någon gång per år så är det som om vi sågs igår.
Det är underbart att ha en sån vän, Martina kommer alltid betyda något alldeles speciellt för mig.
Underbara Martina, jag saknar dig!
 
Man hinner med mycket på 13 år, vi har hunnit med alla tonårs och pojkvänsproblem och faser, sedan flyttade vi till Göteborg och blev lite mer vuxna. (?)
Helt plötsligt sitter man här har och har blivit vuxen "på riktigt"  det är numer barn, sambos, universitet och jobb som gäller och är de större samtalsämnena när man ses eller hörs.
Jag tror och hoppas att vi kommer uppskatta varandra lika mycket om ytterligare 13 år.
En sån fantastisk vän som Martina växer inte på träd!
 
 
 

Min dag

Det gick ju sädär att blogga varje dag trots listan som skulle peppa mig.
Det har helt enkelt varit för mycket annat som kommit emellan.
Dagarna springer fortare än någonsin och jag föundras över att de känns som att tiden går ännu fortare denna veckan än förra.
Är det möjligt?

Min dag har iallafall varit helt okej.
Det är aldrig kul att snooza lite för länge och sedan få slänga på barnet kläder samtidigt som man halsar kaffet som är lite för varmt.
I samma stund som jag försöker få med mig allt och tänka igenom om alla morgonens rutiner är genomförda så tittar jag in i vardagsrummet och ser karln ligga kvar i soffan.
Så avundsjuk jag blir när jag måste iväg men han kan ligga och dra sig och somna om!
Morgonmänniska kommer jag aldrig bli. Aldrig.
Jag har jobbat och som vanligt en fredag handlar jag med mig godis hem till Majken.
Jag hämtar en överlycklig Majken som vet att det är fredag och att mamman i huset har köpt med sig sötsaker hem.
Vi skyndar hem och öppnar den stora påsen med onyttigheter, sätter i gång Pippi på dvdn och slänger oss i soffan.
Det är fredagsmys det!

Senare ikväll blir det grillade revben och potatisgratäng, vi väntar på att karln ska sluta jobba så vi kan fredagsmysa lite allihopa också.
Förhoppnigsvis avslutas min dag med massage i ryggslutet för min rygg är helt körd och mår inte så särsklit bra just nu.
Det har blivit värre och värre alltt eftersom arbetsdagarna har gått så det är tur att det är helg nu så vi får vila oss lite.
Ha en bra helg!

3-års-trots

Visst är det svårt o tro att denna charmiga glada tjej kan göra mamman till ett vandrande åskmoln?
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen mellan varven, jag vet inte hur många gånger per dag jag får sätta mig ner och räkna till tio.
Denna älskade lilla unge tror att allt blir bra om man bara säger "kompis mamma, flåt".
 
Först lär man barnen hur viktigt det är att säga förlåt men ofta förstår de inte innebörden av ordet.
Kanske är ordet förlåt ett magiskt litet ord för en snart treårig tjej som fixar allt på ett kick igen?
Då kanske man kan skrika och vara hur olydig man vill?
Hur gör man för att få de små att förstå innebörden av ordet förlåt?
Jag vet att barn trotsar och jag vet att de testar gränser det är en del av utvecklingen, men hur mycket kan man egentligen "lindra" trotsen?
Hur gör ni andra när utbrotten och skriken blir för mycket? Kanske kan jag åtminstonde lindra min egen frustration om jag nu inte kan lindra hennes?

Vad är kärlek?

Kärlek för mig är när man kan vara sig själv med någon.
När man ler bara av tanken på denna personen. När man är sådär löjligt nöjd och känner sig komplett.
 
Kärlek är att trivas och må bra ihop, att vara villkorslöst älskad och villkorslöst älska.
 
Kärlek är skratt, kärlek är ett band som jag inte riktigt kan beskriva bara känna.
 
Kärlek är de där små extra sakerna, som att öppna smörasken och hitta ett fint konstverk.
 
Kärlek är när man inte behöver säga vad man menar eller tänker på, den andre fattar det bara man ger en blick.
 
Det är kärlek.♥
 
 
 

Om mig

Om mig:
Ska man köra e klassisk presentation om vem man är?
Jag är en go glad tjej på 28 år som tycker om mysiga hemmakvällar och....Nej, en sån presentation är ju bara så tråkig!
Men vad kan man säga om mig då?
Jag avskyr tidiga morgnar och vill alltid somna om "bara fem minuter till".
Jag har skyhöga krav på mig själv när det gäller det mesta vilket är bra för då presterar jag oftast bra. Det negativa är att bra aldrig är bra nog enligt mig själv och vem mår bra när man aldrig når upp till sina egna mål?
 
Jag tycker att kaffe är livets krydda och underbara drog bortsett från kärleken då. Det slinker utan problem ner fyra koppar kaffe innan jobbet och minst lika många under arbetsdagen.Jag kan aldrig få för mycket kaffe.
 
Jag värderar min dotter högst av alla, hon är mitt allt. Min stora gnistrande stjärna som fått mig att växa nåt otroligt som människa.
 
Jag dansar inte gärna, absolut inte om någon ser mig och definitivt inte nykter.
Matlagning har alltid varit ett stort intresse och är fortfarande fast tiden inte riktigt räcker till som förr.
 
Jag är löjligt förtjust i alldeles för många dokusåpatävlingar på tv och skulle det någon kväll gå en riktigt läskig och udda sjukdomsdokumentär så blir jag riktigt exhalterad.
 
Jag för 5 år sedan: Naiv, tänkte så långt näsan räckte, impulsiv.
Jag idag: Naiv, tänker lite längre än näsan räcker, restriktivt impulsiv.
 
För varje månad och år som går förändras man, ens syn på att se saker, ens sätt att hantera saker osv.
Men jag kommer alltid vara naiva Helena som inte alltid tänker sig för och får sota för saker som i ren impulsivitet ägt rum.
Sån är jag!

Pepp

Gör ett försök mest för min egen skull att komma igång med bloggen igen för jag saknar bloggandet och det är ett bra sätt för mig att skriva ner saker som jag annars kanske går och tänker på.
Bloggen har länge varit ett bra forum för mig att skriva om min vardag med Majken, ofta har jag fått råd, tips och hjälp när jag skrivit om situationer som jag inte riktigt vetat hur jag ska hantera.
Ända sedan jag blev gravid med Majken har bloggen varit min följeslagare och det vore trist om allt rann ut i sanden nu.
Det har blivit många inlägg sedan jag började, mer och mindre seriösa och om väldigt varierande saker.
Med detta sagt är det dags att köra rubriker som på bilden ovan.
Från och med imorgon kör vi tretton dagar framåt.
Hoppas ni hänger med!
 
 

Springer iväg

Ännu en vecka som fullkomligt sprungit iväg.
Vi har jobbat, gått på kurs igen, varit på dagis och försökt klämma in lite fikor och playdates med vännerna också.
Vardagen har sin lilla gång och dagarna bara springer iväg. Vi hinner inte ens blinka.
Imorgon börjar vi på en ny vecka, kanske en vecka med lite mer uppdateringar vem vet.
Slänger upp lite bilder från veckan som varit, enjoy!
Denna underbara lilla tjej älskar verkligen Pippi!
Pippimössa, Pippidocka, Pippistrumpbyxor, Pippiklänning, Pippiallt!
Baka, baka liten kaka...
Finaste hjärtat!

Ny vecka

Oj, här regnar det inte tätt med inläggen längre.
Vi har helt enkelt för mycket annat för oss, tiden bara springer iväg!
Vi har det bra, oförskämt bra.
Kanske också därför datorn inte prioriteras längre.
Helt plötsligt ser Helena allt lite mer vitt, lite mer sockersött och lite lättare.
Tack, du underbara människa för att du är du. Du är fantastisk och jag undrar om och om igen hur de kan kännas så här bra?
Men det känns så bra och jag tänker njuta av det.
Livet tog en vändning och det va mig en jädra fin vändning!
Imorgon kör jag och Majken på en mys-dag tillsammans innan det återigen är dags för några dagars kurs.
Denna gången känns det inte lika jobbigt att åka på egen hand. Det va ju bara nån vecka sen sist och denna gången vet jag vart jag ska och när jag behöver åka för att komma i tid.
Två orosmoment mindre.
Välkommen nya vecka, välkommen!
RSS 2.0