Denna rubriken kändes lite jobbig att skriva om....

Jag vet inte riktigt vart jag har min tro.

Jag har jobbat i kyrkan, både som anställd och som volontär. Någonstans inom mig trodde jag något...en annan del av mig tyckte att det va befängt och ganska långsökt.

 

Jag brottades mycket med det och kan än idag fundera över om jag faktiskt tror/trodde eller om det bara va en sån härlig gemenskap jag kände bland dessa fantastiska människor som jobbade och hängde där.

 

Jag har alltid varit faschinerad över människor som fullt och fast tror på något större.

De är övertygade och verkar va väldigt nöjda med sig själva och sitt beslut att det är bergsäkert att det finns en högre kraft som vakar över oss.

Jag har många gånger önskat att jag kunde va en av dessa människor, skulle livet vara enklare om jag verkligen trodde på det?

Jag vill gärna tro på "något", det måste väl finnas en anledning att vi är här?

Allting kan väl inte bara vara slump? Eller?

Ännu en gång skenar tankarna iväg som så många gånger förut och inte heller denna gången blir jag ett dugg klokare.

Fast det är kanske inte meningen att jag ska fatta heller?

 

Fast jag sitter här och inte vet vad jag tror så skulle jag aldrig någonsin kunna slänga alla böcker, dikter, papper och läger-arbeten från denna tiden.

Alla kyrk-grejjer är en av de få sakerna som alltid följt med mig vareviga gång jag flyttat och det vill jag lova är många gånger.

 

Det är nog inte meningen att jag ska fatta.