Oj, här regnar det inte tätt med inläggen längre.
Vi har helt enkelt för mycket annat för oss, tiden bara springer iväg!
Vi har det bra, oförskämt bra.
Kanske också därför datorn inte prioriteras längre.
Helt plötsligt ser Helena allt lite mer vitt, lite mer sockersött och lite lättare.
Tack, du underbara människa för att du är du. Du är fantastisk och jag undrar om och om igen hur de kan kännas så här bra?
Men det känns så bra och jag tänker njuta av det.
Livet tog en vändning och det va mig en jädra fin vändning!
Imorgon kör jag och Majken på en mys-dag tillsammans innan det återigen är dags för några dagars kurs.
Denna gången känns det inte lika jobbigt att åka på egen hand. Det va ju bara nån vecka sen sist och denna gången vet jag vart jag ska och när jag behöver åka för att komma i tid.
Två orosmoment mindre.
Välkommen nya vecka, välkommen!