Fick ett ryck idag och bestämde att det va dags för Majken att klippa håret hos frisör.
Vi cyklade dit direkt efter jobb och dagis och som tur va fanns det en kvart över.
Majken satt fint i mitt knä och verkade ganska faschinerad men hon blev väldigt blyg inför de pratsamma tjejerna på salongen.
Det behövde verkligen klippas och va jätteslitet men jag tyckte det blev lite väl kort. Tur att det växer ut snabbt igen!
Nu kanske vi slipper använda en halv flaska spraybalsam varje morgon för att få ut tovorna.


Det bästa va såklart den röda stjärnan som hon fick sprayad i håret när vi va färdiga.

Nu på kvällen låg jag i sängen och Majken satt på min mage och busade.
Helt plötsligt slutar hon busa, sitter stilla, böjer sig fram och lägger händerna om mina kinder. Hon tittar mig rakt in i ögonen och utbrister klart och tydligt: "Kompis!"
Jag kunde bara gapskratta, sen kramade jag om henne och frågade var hon lärt sig det ordet.
"Frida" svarade hon, "Frida, kompis Majken."
Va bra att Majken är kompis med Dagisfröken. Och vad bra att jag också får vara hennes kompis!
Gulliga unge!
Ännu ett nytt ord som förbluffar mig. Fantastiska, fantastiska unge.

Finare kopp att dricka kaffe ur på morgonen får man leta efter!
Alla barnen på dagis hade målat muggar och det hade jag ingen aning om så jag blev himlans glad när jag fick med detta mästerverk hem idag.
Vilken julklapp från Majkis!
Nog för att kaffe är gott på morgonen men i denna muggen kommer det smaka extra, extra ljuvligt.

Hade en fin liten lapp på Majkens plats när jag hämtade henne på dagis.
Tröttfian!

Jag som hela tiden sagt att jag inte kan se likheten mellan mig och Majken.
På detta kort ser jag faktiskt a little bit of me!
Kan verkligen se ansiktsdragen om jag jämför med hur jag såg ut i den åldern, en lite mini-me. =)
Sötnosen har fått för sig att det är alldeles alldeles okej att sitta på armstödet på soffan, jag försöker om och om igen förklara att det absolut inte är okej. Dagligen har vi krig om det kan jag säga.
Hon sitter så nöjd så i sin favoritpyjamas och flyttar sig inte en millimeter. Hon sitter bara och säger "Neeeeej maaaaamma" när jag med alla olika ord försöker övertala henne att gå ner utan att lyfta ner henne vilket såklart gör henne galen.
Två sekunder senare sitter hon där igen och historien upprepar sig.

♥

Majken har inte varit så glad i helgen, inget tålamod alls, har ätit lite sisådär och vaknar ungefär tusen gånger varje natt.
Hon skriker Nej, nej, nej, aj, aj, aj.
Vet inte vad det kan vara, ser inga tänder på G, ingen feber och inget konstigt med magen.
Visst hennes ena arm är är totalt sönderkliad av de förbannade eksemen men kan det verkligen vara klådan som gör henne så hysterisk?
Usch, hoppas det vänder snart.

Om inte annat så vet vi att eksemen blir bättre när vädret blir bättre och varmare.
Det är inte förevigt. Men det är jobbigt iallafall.
Det känns som att vi smörjer förgäves. Det blir ingen förbättring hur mycket jag än kletar på och i vilken kombination jag väljer alla tusen krämer.
Hon hinner iallafall klia sönder armveck och knäveck innan jag hinner få såren att läka.
Mission impossible.

Finns det inget annat man kan göra för att vända eksemen till det bättre? Nåt naturläkemedel eller nåt? Tips?

Ikväll myser vi i soffan.
Vet inte vad det är som stör Pärlan men de senaste nätterna har hon varit väldigt orolig. Ikväll har hon kört varianten: Skrik 15 minuter, sov 15 minuter.
Då är det klart att man ska få sova på mamma! Jag hoppas hoppas att hon kommit till ro nu, lade precis in henne i sängen igen.
Håll tummarna för en lugn natt!

Varför kan man inte blanda åsetofflor, pyjamas, leggings och mössa för?
Hon är för härlig när hon ska välja sina kläder.
Alltid vill hon ha nåt lila på sig, hon blir rasande när tvättsäcken är mer full än garderoben och de lila plaggen lyser med din frånvaro.

Härligt när man hämtar hem en sprudlande glad tjej från dagis!
Hon har sprungit, hoppat och studsat konstant sedan vi kom hem.
Inte helt fel att få hem en glad och pigg tjej trots att vi är hemma först strax innan 19.
Tyvärr brukar det mest bli gnäll när jag jobbar sent men ikväll är verkligen en kväll jag ska minnas när vi har mindre bra kvällar.
Goa unge!

När jag ringde dagis för att höra om det va okej att jobba över idag så berättade de att Majken blivit biten av ett annat barn.
Ja, vad ska man göra tänkte jag, första reaktionen är såklart ilska men sen tänkte jag om. "Det kunde lika gärna varit ditt barn som bet Helena" "Barn vet inte alltid hur de ska uttrycka sig och då kan det bli såhär."
Fröken va väldigt förvånad att hon inte gråtit eller klagat att hon hade ont. De hade sett det först när de skulle tvätta händerna efter maten.
Märkligt att hon inte tjutit högt eftersom det syns väldigt tydligt. Ett stort rött bitmärke.
Hursomhelst så va de ännu en gång väldigt imponerade av Majken tal. Hon är så tidig med att prata, långa meningar och ord som man inte "bör" kunna när man är snart två år.
Majken hade klart och tydligt berättat för fröken vem som bitit henne.
Fröken berättade inte för mig och det förstår jag att hon inte vill göra för det spelar ju ingen roll vem det va men jag frågade Majken när vi kom hem och hon svarade bestämt att det va XXXX som bitit henne.
Det är ingen liten tjej längre, man kan verkligen sitta och kommunicera med henne, helt otroligt!

När jag skulle hämta Majken nu ikväll så frågade jag som alltid annars hur hon hade haft det och i vanlig ordning svarar hon att hon har ont i huvudet eller pannan.
Jaha, skrattade jag, "har du slagit dig idag igen Majken?"
Varje dag jag hämtar henne har hon slagit sig även fast hon inte har det, vet inte varför hon säger så varje dag men jag brukar bara skratta gott, blåsa lite och krama om henne.
Men idag avbröt fröken mig och sa att hon faktiskt slagit huvudet. "Det har hänt en liten olycka idag."
Jag stelnar till samtigt som jag inser att det inte är några som helst märken på hennes huvud, panna eller ansikte.
Fröken berättar att Majken sprunigt och busat och haft jättekul och har en ganska lång utläggning om detta.
"Kom till sak skriker mina tankar!"
Hon har i sin vilda springrunda snubblat och slagit huvudet i ett stort fönster som gick i tusentals bitar.
Hur Majken klarade sig utan en skråma förstår varken jag eller personalen.
Helt otroligt!
Kan säga att jag är väldigt glad att det gick så väl som det gjorde.
Herregud, jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt.
Nu i efterhand kom en annan tanke. Blir jag på något sätt betalningsskyldig för detta fönster? Så kan det väl inte vara, det måste väl finnas nån försäkring?
Nej det är nog säkrast att fråga imorgonbitti vid lämning så jag kan släppa den oron.
Visst pengar är väl en piss-sak sålänge mitt barn fortfarande är helt. Men iallafall.

Några jag pratat med reagerade med kommentaren: "Har personalen ingen koll eller?"

Min kommentar till det är att vi har världens bästa pedagoger, de är helt fantastiska med barnen och jag är imponerad av deras arbete.
Angående bitmärket tycket jag det är lite märkligt att ingen hört henne skrika men å andra sidan kan man omöjligt ha 100% koll på alla barn varje sekund hela dagen. Det är sånt som händer. Barn är barn.
Det med fönstret kan jag inte ge någon i personalen skuld för.
Barnen sprang, lekte, jagade varandra. Mitt barn snubblade och trillade oturligt nog så att fönstret brakade. Ja, vad ska man göra? Binda fast barnen och inte låta dem springa och leka eller?


Busfian november 2011


Busfian november 2010

När vi va på Lindex igår fastnade Majken totalt bland trosorna.
Det fanns, med stjärnor, hjärtan, hästar, bamse, prinsessor och såklart Hello Kitty.
Av någon anledning så har Majken fått för sig att hon också ska ha trosor så varje gång jag klär på mig ska hon också ha ett par.
Hon stod länge och väl och tittade, kände, klämde, hängde upp och tog ner trosorna igen.
Det slutade iallafall med ett trepack bamsetrosor till helt okej pris.

Varför skulle hon inte få trosor om hon vill ha det?
Klart hon ska!
Tänkte att dessa såsmåningom även kan bli en sporre att sluta med blöjan dagtid.
Vi får se hur det går som vanligt med nya saker kommer vi absolut inte ha någon stress eller press.
Det spelar ingen roll om det händer en olycka hon är bara så glad att hon fått sina alldeles egna trosor.
Om hon blir lycklig av att springa runt med dem så ska hon få göra det oavsett hon hon faktiskt behöver dem eller inte.
Någonstans måste man ju börja.


Sen när man inte vill ha dem på sig längre kan man ju alltid ha den på huvudet.

Svårt att ta kort på kort så tyvärr lämnade blixten ett fint avtryck under hakan.
Men här är iallafall allra allra första dagiskortet!
Fina tjejen!
Har inte kollat vad som ska behållas och vad det kostar men något kort ska självklart köpas!

Majken står och leker med och lindar ett vitt sidenband runt midjan. Hon tjuter: "-Ja, fiiin mamma! Ja fiiiin!"
Hon är världens finaste och jag hoppas att hon kommer ihåg det och tycker det även när hon är 14.
Världens finaste unge, va fantastiskt att det är just min unge som är det!

'

Även denna kväll blev det en seger till den konsekventa mamman!
Jag tycker det är jättejobbigt att vara konsekvent när hon står där och tittar på mig med sina hundögon men jag vet att jag tjänar på det i längden.
Andra kvällen Majken sover i sin stora säng nu och idag somnade hon själv utan att jag satt inne på hennes rum!
Vilken seger!
Precis som igår tog det ungerfär en timme att somna men vad gör det?
Är det inte värre än såhär och jag kan fortsätta hålla mig konsekvent kommer det här gå hur bra som helst.
Det sprangs ur sängen väldigt många gånger ikväll men hon gick aldrig ut ur sitt rum, hon vet så väl att hon ska stanna i sin säng.
När jag kommer in så springer hon till sin säng och lägger sig precis som att hon varit där hela tiden och ler så fånigt som bara hon kan.
Lilla busan!

"-Ska du gå och hämta ett gosedjur du kan ha med dig på promenaden Majken?"


"-Mååånga djur mamma!"
"-Ska du ha med dig alla dem?"
"-Mmmmm."

Ikväll är det växasängen och bara den som gäller.
Wish us good luck!


Spjälsängen har vi gemensamt monterat ner och satt på balkongen...
Pärlan kan nämligen klättra ur sin spjälsäng nu och då känns det säkrare att ha växasängen.
Väntar mig kämpiga kvällar men det ska gå!
Spelar ju ingen roll vilken säng hon är i nu när hon kan rymma iallafall...det bevisade flera gånger igårkväll.
Jag såg tillfället att få mer plats på hennes rum igen så nu är där bara en säng.
Oj, vad jag måste bevisa mitt tålamod nu! ;)

I en vecka nu har Pärlan bara fått sova en timme på dagen istället för två.
Förhoppningen va att hon skulle somna tidigare på kvällen eller framförallt komma till ro fortare.
Hon kan ligga i sin säng och gnälla en stund innan hon somnar men när den stunden blir 1 ½ timme är det inte lika kul.
Trots en timmes mindre sömn varje dag så har jag inte märkt någon skillnad överhuvudtaget på kvällarna.
Hur lång tid ska man vänta innan man ändrar tiden igen?
Kanske inte är så smart att dra in dagsvilan helt men räcker en halvtimme? Är det ens lönt att sova då?

Nu ikväll fick Pärlan vara uppe till 20.30 och ändå låg hon i sin säng och ropade "Mamma, mamma!"
Efter en stund gick jag in till henne och undrade om jag skulle stoppa om henne igen.
"Mmmmm"
Jag stoppar om henne och säger "natti, natti" och börjar vända på klacken.
"Poss!" Skriker hon.
Superförvånad ger jag henne en puss och går glad därifrån.
Majken vill inte särskilt ofta pussas och man får ofta dra dem ur henne och fråga massor med gånger. Oftast stjäl jag en puss.
Jag blev så otroligt varm och glad när hon ville ha en godnattpuss. Jag behövde inte be om den det gjorde hon.
Älskade troll!

Ni som har lite äldre barn, hur länge har de sovit om dagarna och när är det dags att sluta sova helt?
Som det ser ut nu sover Majken en timme på dagen och somnar ofta inte innan 21. Då har vi som sagt redan dragit ner sömnen från två timmar till en.
Tips mottages mer än gärna.

Sålänge jag jobbar till 18 är det väl egentligen ingen big deal att vara uppe lite senare men det är inte lika kul när man ska jobba 7 på morgonen och behöver väcka henne.

Man kan nästan bli lite lurad.
Man skulle kunna tro att detta är en flicka som älskar att borsta tänderna. Med två tandborstar....
Men hon är nog bara lycklig att hon lyckades rymma iväg med bådes sin egen och sin mammas tandborste.
Man kan jaga ihjäl sig efter flickan, eller så kan man hålla fast henne....men tänderna ska borstas.
Jag håller hoppet uppe att en vacker dag så fungerar tandborstningen utan skrik, jagande och mutande.

Tandborsten tar hon mer än gärna och hon säger glatt "Ja" och springer in i badrummet när jag säger att vi ska borsta tänderna men när det väl ska borstas....skogstokig!

Är otroligt impad av Majkens gubbar som hon målade innan idag!
Man ser ju att det är gubbar, vad hände? När blev mammas lilla tjej en stor tjej som kan måla gubbar?!