När jag ringde dagis för att höra om det va okej att jobba över idag så berättade de att Majken blivit biten av ett annat barn.
Ja, vad ska man göra tänkte jag, första reaktionen är såklart ilska men sen tänkte jag om. "Det kunde lika gärna varit ditt barn som bet Helena" "Barn vet inte alltid hur de ska uttrycka sig och då kan det bli såhär."
Fröken va väldigt förvånad att hon inte gråtit eller klagat att hon hade ont. De hade sett det först när de skulle tvätta händerna efter maten.
Märkligt att hon inte tjutit högt eftersom det syns väldigt tydligt. Ett stort rött bitmärke.
Hursomhelst så va de ännu en gång väldigt imponerade av Majken tal. Hon är så tidig med att prata, långa meningar och ord som man inte "bör" kunna när man är snart två år.
Majken hade klart och tydligt berättat för fröken vem som bitit henne.
Fröken berättade inte för mig och det förstår jag att hon inte vill göra för det spelar ju ingen roll vem det va men jag frågade Majken när vi kom hem och hon svarade bestämt att det va XXXX som bitit henne.
Det är ingen liten tjej längre, man kan verkligen sitta och kommunicera med henne, helt otroligt!

När jag skulle hämta Majken nu ikväll så frågade jag som alltid annars hur hon hade haft det och i vanlig ordning svarar hon att hon har ont i huvudet eller pannan.
Jaha, skrattade jag, "har du slagit dig idag igen Majken?"
Varje dag jag hämtar henne har hon slagit sig även fast hon inte har det, vet inte varför hon säger så varje dag men jag brukar bara skratta gott, blåsa lite och krama om henne.
Men idag avbröt fröken mig och sa att hon faktiskt slagit huvudet. "Det har hänt en liten olycka idag."
Jag stelnar till samtigt som jag inser att det inte är några som helst märken på hennes huvud, panna eller ansikte.
Fröken berättar att Majken sprunigt och busat och haft jättekul och har en ganska lång utläggning om detta.
"Kom till sak skriker mina tankar!"
Hon har i sin vilda springrunda snubblat och slagit huvudet i ett stort fönster som gick i tusentals bitar.
Hur Majken klarade sig utan en skråma förstår varken jag eller personalen.
Helt otroligt!
Kan säga att jag är väldigt glad att det gick så väl som det gjorde.
Herregud, jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt.
Nu i efterhand kom en annan tanke. Blir jag på något sätt betalningsskyldig för detta fönster? Så kan det väl inte vara, det måste väl finnas nån försäkring?
Nej det är nog säkrast att fråga imorgonbitti vid lämning så jag kan släppa den oron.
Visst pengar är väl en piss-sak sålänge mitt barn fortfarande är helt. Men iallafall.

Några jag pratat med reagerade med kommentaren: "Har personalen ingen koll eller?"

Min kommentar till det är att vi har världens bästa pedagoger, de är helt fantastiska med barnen och jag är imponerad av deras arbete.
Angående bitmärket tycket jag det är lite märkligt att ingen hört henne skrika men å andra sidan kan man omöjligt ha 100% koll på alla barn varje sekund hela dagen. Det är sånt som händer. Barn är barn.
Det med fönstret kan jag inte ge någon i personalen skuld för.
Barnen sprang, lekte, jagade varandra. Mitt barn snubblade och trillade oturligt nog så att fönstret brakade. Ja, vad ska man göra? Binda fast barnen och inte låta dem springa och leka eller?


Busfian november 2011


Busfian november 2010