Efter önskemål kommer här ett inlägg, så känn dig ärad Carina och håll i hatten för det kanske kommer fler såsmåningom!

Vet inte vart tiden tar vägen, det är alldeles för längesedan man satt vid datorn överhuvudtaget.
Dagarna fylls med arbete och eftermiddagar och kvällar ägnas oftast hemma med Majken och Jimmy.
Kanske så som de flesta familjer har det?
Tidigare flängde vi runt bra mycket mer än nu och hälsade på folk efter jobb och dagis men idag kan jag inte förstå hur jag orkade hålla på så.
Vi cyklade direkt från dagis och hem till någon, där satt vi till klockan va runt 18 och då cyklade vi hem igen.
Majken fick sova nästan direkt och jag landade i vanlig ordning i soffan med datorn i knät och tvn som sällskap.

Idag ser det lite annorlunda ut, idag hinner vi laga ordentlig mat varje dag, vi hinner leka lite och framförallt hinner vi varva ner innan det är dags att sova.

Jag har bytt ut datorns sällskap mot det finaste sällskap man kan få. Jimmys.

 

Det enda som jag tycker är jobbigt idag är det dåliga samvetet jag har gentemot vännerna som jag inte träffar alls lika ofta som innan.

Vi tycker inte om er mindre än innan men jag har insett att Majken måste få gå först. Nu i efterhand känns det inte rätt att flänga runt så mycket och knappt vara hemma alls annat än när man ska sova.

Så kära vänner, ni är saknade men för Nordbergs del  är det omprioriterat och ni är hjärtligt välkomna hit om ni tycker att det tar på tok för lång tid för oss att komma till er.

Kanske kan det vara så att Helena tyckte det va jobbigt att komma hem till "ensamheten" varje dag? Kanske flydde jag lite genom att aldrig vara hemma?