Imorse tog vi oss ut i regnet för att befinna oss på dagis klockan nio.
Majken satt mest i mitt knä och studerade de andra barnen, hon va inte särskilt glad men hon va inte ledsen heller.
Enda gången hon sa något va när det va fruktstund och hon absolut inte ville dela frukt med de andra barnen.
Vi fick en rundtur i hela huset, gick igenom en massa papper och pratade mycket med fröknarna.
Det känns hur bra som helst och jag är övertygad om att Majken kommer ta för sig lite mer för varje dag. Hon kommer trivas som fisken i vattnet blad de andra barnen som förövrigt är nästan bara pojkar.


Såhär trött är man efter en dag med dagis och kalas!

Kollaget vi gjort som ska sitta på dagis.

Jag är minst lika stolt som Majken, hon kan bygga sitt torn själv nu!!

Min tjej är ju verkligen ingen bebis längre, det är en liten tjej som lär sig massor med saker hela tiden!
För tillfället "pratar" hon massor, hela tiden går munnen på henne.
Hon försöker tappert säga "Tobbe", det låter mer som "Bebe" men jag är övertygad om att det är Tobbe hon vill säga.
Min kusin Tobbe är Majkens stora idol, det räcker att han tittar på henne så blir hon överlycklig!
"Mamma" säger hon felfritt och bestämt, likaså "titta", "oj" och "där".
Min underbara tjej!