En sida som Majken verkligen fått från sin mamma är klumpigheten. Utan tvekan.

Dags att torka blodig näsa...igen.

Som liten trillade jag hela tiden, jag kunde snubbla över mina egna fötter, eller över ingenting egentligen.
Hade alltid blåmärken och minns att jag ofta trillade och grät. Har två fina ärr på läppen som minne...
Jag kunde ha som mål att springa genom en dörröppning men "missa" och slå i dörrkarmen med en arm eller ett ben. Det kan hända än idag.
Än idag har jag alltid blåmärken, jag har himlans bråttom när jag ska göra något och har inga problem att snubbla, slå i och få ont.

Har hört att förtidigtfödda barn ofta är klumpigare än andra, att de har lite svårt med kordination och så...jag är ju förtidigtfödd, likaså min kusin som även hon är precis lika klumpig och hastig som jag.
Fast hon också är vuxen nu så hänger det kvar hon oss båda.
Men Majken är ju inte förtidigt född så vad ska vi då skylla på? Gener från mig och kusinen kanske??

Snacka om att Majken följer sin mammas fotspår när det gäller den saken.
Denna gången lyckades hon slå kanten av en bok precis där hon redan hade ett sår på näsan.
Lilla hjärtat...