Imorse tog jag äntligen tag i det dära samtalet som jag bara skjutit och skjutit på.
Jag ringde Majkens dagis och frågade om vi fick komma och hälsa på och prata om inskolningen.
Jag har ju av någon anledning tyckt att det hära med dagis inte är "vår grej" och därför tackade jag också ja till en plats helt utan att ha varit och hälsat på.
Mycket dumt kan tyckas men jag tror att det finns positiva och negativa saker om alla dagis.
Skit samma det va så jag gjorde iallafall.
Nu har jag tagit tjuren i hornen och på fredageftermiddag ska vi hälsa på på Majkens avdelning. Det är en helt ny avdelning med nya leksaker, möbler och även en del av personalen.
Nu när jag lagt på luren så känns det spännande och nästan lite kul att få gå dit.
Varför skjuter jag alltid på allting?
Vilken lättnad att slagit det telefonnumret!