Det finns inget bättre än att gå och lägga sig när man har en (vanligtvis) lugnt sovande prinsessa i samma rum.
Oftast somnar jag gott när jag ligger och lyssnar på hennes andetag.
Ibland kan man nästan höra att hon drömmer beroende på hur hon andas, rör sig och gör små ljud ifrån sig.
Ibland fnissar jag gott åt henne när det kommer världens prutt i sömnen!! Sen återgår det till den lugna djupa andningen som är mer rogivande.
Jag kommer på mig själv med att jag nästan går in i hennes drömvärld, ligger och funderar på vad hon kan drömma om, sen börjar jag fundera på hur hon kan drömma och tänka?
Vi tänker ju med ord men innan dess måste vi väl också ha tänkt?
Kan man tänka färger, intryck och ljud utan att sätta ord på dem?
Barn kan ju inte vara tankelösa...

På morgonen är det inte andetagen som är det fina i kråksången utan nästan alla morgnar vaknar jag av att Majken står i sängen och "ropar" att det är dags att gå upp. Efter en stund sätter hon sig ner och leker med sina gosedjur innan hon reser sig igen och gör ett nytt försök att väcka sin sega mamma.
Varje gång hon reser sig upp slänger hon iväg en napp och när de är slut då är det dags att gå upp för då ropar inte Majken längre utan skriker istället.
Jag har lärt mig att tre-fyra nappar i sängen ger mig tio minuter till att vakna långsamt. Oftast är det väldigt viktiga tio minuter som jag får ligga kvar och vakna lite när hon roar sig med nappkastning och gosedjursätning.
Söt-unge!