Bara en kram tack

Jag är inte alltid pigg och glad, jag har inte alltid ett leende på läpparna och låtsats att allt är bra när det inte är det.
Jag känner en osynlig press att alltid ha ett leende på läpparna. Det är ju såå fantastisk att ha ett litet underverk! Ja, det är fantastiskt men det är inte bara rosa fluff fluff dygnet runt. Det är jobbiga gråa moln i mammalivet också.
Jag är så trött, trött på allt ansvar, på att inte få sova, på att alltid känna press och stress, på att inte hinna med vad jag vill.
Jag vet att jag inte ska klaga...när plusset på stickan kom jag visste att jag skulle få vara den som va trött, kände press och stress och tog allt ansvar själv. Men jag va överlycklig!
Jag visste det. Men bara för att jag visste det är jag inte berättigad att få klaga på sömnlösa nätter eller?
Ibland blir allt övermäktigt.
Då vill jag ha en styrkande kram.
Ingen sympati, inget tycka synd om.
Bara en styrkande kram som får mig att tro på att jag fixar det.
Jag skulle inte kunna leva utan Majken, hon är mitt allt. Min lilla ängel.
Men jag är inte perfekt. Jag orkar inte heller hur mycket som helst.
När jag kom till fanns det inte mycket tålamod kvar på lagret och det har jag verkligen märkt av sedan Majken föddes. Tack och lov fanns det ett restparti av envishet och det är också himla bra i många fall.
Utan min envishet och min dotters leende och hennes underbara framsteg hade jag nog gått under...




Kommentarer
emma

Du är jätte duktig Helena!! Du är en super mamma som fixar allting själv med majken, jag beundrar dig verkligen massa !! <Förstår inte hur du orkar i bland... stå på dig... du klarar detta !!

2010-11-01 @ 16:08:26
URL: http://snutissen.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0