För några veckor sedan fick Majken en jättefin solhatt som skulle användas flitigt hela sommaren.
Idag när solen sken och promenaden var ett faktum så passar inte solhatten!
Att man kan växa så fort!
Detta resulterade i en ny solhatt från moster Linda. Jag och Majken valde det rosa döskalletyget utan att tveka.


Det är ju inte konstigt att bebisar sover så mycket när de är små, de växer som tusan och lär sig saker fortare än någon vuxen även om denna vuxen skulle vara ett geni.

Majken har blivit så stor:
*Hon vaknar inte längre femtioelva gånger per natt, en om jag har tur annars två.

*Hon har kunnat sitta själv (i tre sekunder) men i vanliga fall sitter hon hur bra som helst med lite stöd. Hon är ju faktiskt bara tre och en halv månad.

*Hon tränar på att vända sig från mage till rygg eller tvärtom. Från sida till mage eller rygg funkar, snart kommer det andra också det är jag säker på!

*Hon hatar att ligga på rygg när hon ska sova och skiter fullständigt i socialstyrelsens rekomendationer. Det gör jag också för den delen, inte är min unge sämre eller konstigare för att hon hellre ligger på sidan eller magen.

*Hon hatar när jag försöker få henne och somna om på morgonen, till slut ger jag upp och hon skiner som en sol. Vi går upp och äter frukost sen däckar hon efter en timme igen - kunde jag inte fått sova lite längre då?

*Hon pratar massor, ibland hela meningar. Det brukar låta ungefär såhär: - Aaaauuh, Goouah, Ooouiiih, Ghiiii, Kchiooooo!

*Hon dregglar så mycket att en tröja blir genomsur på fem minuter, det går åt många dregglisar varje dag.

*Hennes höjdpunkt på natten är när vi ska leka (tycker hon).
Jag ska sjunga "En elefant balanserade" i en evighet hon älskar det och skrattar nästan så hon skriker. Själv vill jag bara soova! Efter runt 20 elefanter brukar jag tröttna och försöka få henne att somna igen.

*Hennes höjdpunkt på dagen är när hon äntligen lyckats få mig ur sängen och första böljbytet sker. Då får hon sina droppar som hon älskar och vi pratar och myser en stund. Oj, vad hon skrattar när jag står och fjantar mig med henne.

*Hon följer mig med blicken och känner igen min röst på mils avstånd.

Majken är 103 dagar gammal idag och hon har gått från att vara ett litet ynkligt knyte som bara sov och åt till att vara en stor tjej på över tre månader som lärt sig så himla mycket.
Konstigt att de sover? Nej inte direkt.