Helt otroligt att Majken snart är fyra månader gammal.
Vet inte vad jag skulle göra utan henne, hon är mitt allt.
Kan inte ens komma ihåg hur livet innan Majken kom va, vad gjorde man och vad gjorde livet värt att leva?
Jo, det låter hårt men det känns som att jag vet först nu vad som är meningen med livet.
Majken är min mening med livet.
Hon har blivit så stort och har lärt sig så mycket, hon envisas med att hålla flaskan själv när hon äter nu.
Mammas lilla tjej som bara växer och växer.

Livet som mamma kan vara sjukt frustrerande, jobbigt och nästan så jag vill slita mitt hår men sen räcker det att hon ler mot mig så smälter jag.
Livet som mamma är också underbart, givande, och....ja, som ett enda stort lyckopiller!
Trots alla jobbiga stunder så är det faktiskt de fina och glada stunderna som jag tänker på innan jag somnar på kvällen.
Aldrig innan har jag vaknat och somnat så glad trots sömnbrist!
Min dotter är ljuset i mitt liv. (Fasen vad härligt det känns att kunna säga min dotter!)
I samma takt som Majken växer och utvecklas så växer och utvecklas jag med. Jag växer som människa, mamma och medmänniska.
Underbart!