Idag har vi haft krypträning så det står härliga till!
På med de fina kryp-byxorna och öva, öva, öva.
Hon sitter stadigt utan stöd nu och är även halvvägs upp till att kunna sätta sig själv när hon ligger på magen.(!)


Hon ska såklart krångla med sina nycklar samtidigt som hon försöker få ihop hur hon ska göra med sina armar och ben, inte konstigt man blir lite grinig.
Vid ett flertal tillfällen skrattade jag gott när hon for ut åt sidorna med armar och ben som bambi på hal is.


Efter lite mys och tröst i mammas famn är hon igång igen och kravlar över mina ben. Denna damen ger sig inte i första taget!
Jag är väldigt imponerad av hennes starka vilja.


Men såklart trivs hon fortfarande allra bäst i sin älskade gåstol.
Hon jublar, skriker och skrattar, biter i sin röda telefon och far runt och jagar katten.
Älskade unge!

Tänderna besvärar den stackaren mycket nu...vi har haft en riktig kamp att få ro flera kvällar i streck nu och Majken är inte riktigt lika glad som innan. Hon tappar humöret lättare och är mer svårflörtad än innan.
Dessutom sover hon inte lika mycket på dagarna längre vilket jag har svårt att anpassa mig till.
Jag behöver den korta pausen även om det bara är 20 minuter som hon slumrar, men det är bara att inse att hon börjar bli stor nu och förändringarna kommer vara många framöver.
Kämpiga dagar eller ej så älskar jag min lilla Loppa över allt annat!
Snart är hon ett halvår.....ett halvår!!! Herregud, vart tog ett halvår vägen?