Majken ser så stolt ut att hon får ha bebisbesök i sitt tält.
Hon är väldigt brydd om bebisen och klappar fint på henne och pratar med henne.
Kelly tyckte att det va helt okej att ligga i tältet med Majken och gosa lite och titta på alla prickarna i taket.
När jag ser hur go Majken är mot bebisen så skär det lite i hjärtat att hon inte har några småsyskon.
Sånt man tänker på emellanåt när ens vänner som fick barn ungefär samtidigt som jag nu har två små liv istället för ett.
Kanske kommer det en dag för mig med, kanske inte. Vi får väl se.
Änsålänge har jag iallafall världens goaste Majken och det är jag hemskt tacksam för.
Men man kan ändå sakna vissa saker...