Följa eller inte följa? Det är den stora frågan.
Såg första avsnittet i söndags och sedan dess har jag varken haft tid eller ork att titta på det. Ändå är jag lite nyfiken.
Ikväll såg jag de sista minuterna och vilka människor!
Är det tv-underhållning eller är det bara människor som förnedrar sig själva?
Eller är det underhållande med människor som förnedrar sig själva?
Är lite inne på att kolla på Big Brother på söndagarna endast, titta på veckans godbitar och intriger och inte bli en sån följare som förra säsongen.
Börjar man kanske bli vuxen när det inte är lika underhållande längre? Å andra sidan är det väldigt faschinerande att se hur människor beteer sig.
Vi får väl se vad det blir av det.

Dagen har bestått av en alldeles lagom arbetsdag på alla sätt och vis.
Morgonen va alldeles för tidig och kvällen innan blev alldeles för sen.
Majken hann med en fläskläpp på morgonkvisten när hon trillade ur min säng och ett slag i huvudet på dagis.
Trots det va hon glad i hågen när jag hämtade henne, hon berättade direkt att hon suttit på ett bord och trillat ner och slagit huvudet.
Varför ens få sitta på bordet undrar jag?
Försökte tvätta ur hennes rosa hårfärg för att se hur hårbotten ser ut, om det syns något från slaget men jag fick inte bort någon färg och lyckades inte se några sår. Bara de hon kliat sönder av de extremt dumma och envisa eksemen.
Slutpoängen blir väl att jag har en rosahårig tjej ett tag till som tål mycket mer än vad jag tror.
Lite fläskläpp och slag i huvudet, vad gör det?
Sötunge!


Tuffing på väg till dagis.
Solglasögonen och Lisa SKULLE med till varje pris.
"Snygging" står hon och säger till sig själv och tittar i spegeln.