Avslutar en vecka som gått supersnabbt med Kristallen på tv och en stor chipspåse. Gött!

Först fredagsmys med Majken och nu med chipspåsen!

Vid dagishämtningen idag tog jag mig tid att prata lite med fröken på dagis om hur det går för Majken.
Hur hon har det, vad hon gör och hur hon uppför sig och utvecklas.
Oftast när jag hämtar henne vill jag bara hem, hem, hem och gosa och busa efter en arbetsdag så hämtningarna brukar vara ganska korta och fåordiga.
"Har allt varit som vanligt, har allt gått bra? Bra! Ska vi säga hejdå och tack för idag Majken?"
Sen går jag på jobbet och tycker det är hemskt att jag inte vet hur hon har det på dagarna och vad hon gör.
Nej, för Helena frågar ju knappt när hon hämtar sitt barn!
Så från och med nu ska jag vid varje hämtning ge det lite mer tid fast jag bara vill hem och småprata mer.
Helenas ledsamhet på jobbet över hur Majken har det är från och med nu eliminerad!

Den senaste tiden har Majken inte varit på humör alls och ingenting har passat damen, tänder, trots eller bara vaknat på fel sida? Ingen aning.
Men det va SÅ underbart att få höra att min lilla Pärla varit go och glad HELA dagen idag!
Vilken fin avslutning på denna veckan!

Livet är gott, Majken har det bra på dagis och jag har det bra på mitt "dagis".
Har aldrig någonsin trivts så bra på ett jobb innan, jag tror jag har hittat vad som passar mig.
Jag får arbeta med underbara arbetskamrater, jag tröttnar inte på mina arbetsuppgifter (även om jag också kan muttra en hel del mellan varven men det hör väl till?!)

Ni som känner mig vet att jag kan bli galen för att jag inte orkar/hinner med hemmet eller att jag inte spenderar mer tid med Majken men jag tror faktiskt inte att livet varit såhär bra på väldigt länge.
Alla får bli trötta ibland, det viktigaste är att man blir piggare igen.



Pärlan! (Eller som hon själv säger: "Bäääla")