Vår lilla utflykt till Krapperup igår:


Mot fiskarna och ankorna! (änderna)
Jag va minst lika exhalterad som Majken. Krapperup för mig är barndomsminnen, vi brukade åka dit och mata fiskarna och ankorna med torrt bröd när vi va små.
Jag älskade det.

Vi stod en bra stund på den lilla röda bron och kastade i små brödbitar och ankorna fullkomligt flög mot de små mumsbitarna!
Majken blev snabbt en hejjare på att kasta och tyckte nog att brödet tog slut lite väl fort.


Picknickdags!



Mätta och glada gick vi vidare till Rosenträdgråden.
Jättevackert.
Majken skulle lukta på varendra ros som fanns där.


Det är så fint, man kan gå länge på Krapperup.
Kanske inte hur många timmar som helst men nästan.
När vi missade bussen för att jag hade kollat fel i tidtabellen så va det bara till att börja traska hemåt för vi hade redan gått där i nästan tre timmar.



Tur för mig så blev ingen sur på mig för mina upperbart kassa talanger när det gäller busstidtabeller.
Vi allihopa kom överens om att det kunde bli ganska mysigt och att vi skulle se det som ett äventyr istället för något jobbigt.
När vi hade promenerat till Nyhamnsläge där bussarna går liite oftare så kom det otroligt nog en buss precis på sekunden när vi kom.
Vilken tajming!

Vi avslutade kvällen med middag hemma hos familjen Andersson.
Det blev en så himla mysig dag fast den inte alls blev som vi hade tänkt oss.
Vi va hemma så sent som halvelva (när hände det sist?!) och imorse bjöds det på en sovmorgon till halvnio, gott o få sova längre än vanligt.

Till Krapperup ska vi igen!