Känslor bubblar åt alla håll och kanter, vet inte riktigt vad jag ska tro, tänka, tycka eller hur jag ska reagera.
Resultatet blir inte helt oväntat tårar.
Tårar som inte går att stoppa när de väl börjat.
Ovanpå alla dessa känslor som jag inte vet var jag ska sortera så vägrar Majken somna.
Vi höll på i TRE timmar ikväll.
Tillslut kompromissade jag och satt bredvid hennes säng till hon slocknade.
Det kan inte gå som man vill jämt.
Jag håller mina tummar stenhårt att medvinden kommer snart igen, ingen mer motvind tack.
Men som jag försöker tänka....utan motvind kan man inte njuta av medvinden.