Nu har man nästan vant sig vid att kunna sitta i soffan själv en stund, kunna laga mat i fred, duscha länge och gå på toa utan sällskap.
Skönt på ett sätt men på ett sätt känns det konstigt när Majken inte hänger en i benen hela tiden. Vi är ju så vana vid att det alltid bara är vi två, så klängandet är ju en del av vardagen hos oss.
Martina har varit helt otrolig med Majken, tagit hand om henne och busat och bytt blöja. Jag är så glad för all hjälp och inte minst för sällskapet.
Idag åker Martina hem till Götet igen och det kommer bli tomt som tusan, både jag och Majken kommer sakna hennes sällskap jättemycket!

Vi ska avsluta hennes Höganäs-visit med pannkakskalas om en stund. En fin avslutning om man frågar mig!







/Helena



Jahaa...Då åker man hem idag.
Det är med otroligt blandade känslor som jag packar min väska.
Jag och Helena har känt varandra i över 10 år och vi har gått igenom sååå mycket tillsammans! Och att vara med Helena och hennes dotter känns otroligt på många sätt. Efter alla dessa år är vi fortfarande vänner.
Jaa, ni som känner mig och Helena vet om att det inte varit en dans på rosor, men endå sitter vi här idag!

Idag byggde jag och Majken koja! Eller njaaa... Var nog mest jag som byggde och Majken titta på.
Hon satt och titta förundrat på mig och undra nog vad jag pyssla med. Men det blev en fin koja iallafall.
Tyvärr kom katterna och fånga Majkens uppmärksamhet, och hon kröp i väg! hahaha!
Aja! Nu har hon "byggt" sin första koja iallafall med sin Tant Martina!

Jaa...Detta är sista gången som jag skriver på Helenas blogg, och jag får tacka Helena att jag har fått testa på att blogga här! TACKKK!!!
Många pussar och kramar till alla jag har träffat under min vistelse i Höganäs! Och många pussar och kramar till dom jag inte hunnit med att träffa!

KRAMAR Martina


Kojan.


Tant Martina och Majken leker!