En lättad Majken som är glad att "åkkan" änstligen gett med sig!
Vet inte riktigt varför för hon har inte reagerat innan på åskan men idag blev hon rädd så vi har gosat riktigt riktigt mycket.
Det är väldigt sällan min lilla virvelvind sitter så mycket i knäet så jag tyckte det va ur-mysigt att hon kom vid varje knall!

När åskan dragit vidare tittade jag ut och insåg att det va alldeles för osäkert att ge sig iväg på cyklen och genomföra dagens tänka planer, nej vi skulle va nära hemma om det drog igång igen.
Vi klädde på oss gummistövlar och gick ut på gården där stora härliga vattenpölar väntade på oss, hurra!
Att det kan vara så fantastiskt kul med vatten.



Majken va väldigt bestämd med att inte hålla handen när hon skulle åka kasebana, den stora kasebanan!
Det gick hur bra som helst och hon tjoade och satt jättebra....men hallå...hon va ju så liten precis?
Tack och lov va hon lika bestämd när det gällde att hålla handen på vägen upp för den hala leriga backen.
Min fina Pärla.