Visst är det svårt o tro att denna charmiga glada tjej kan göra mamman till ett vandrande åskmoln?

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen mellan varven, jag vet inte hur många gånger per dag jag får sätta mig ner och räkna till tio.

Denna älskade lilla unge tror att allt blir bra om man bara säger "kompis mamma, flåt".

 

Först lär man barnen hur viktigt det är att säga förlåt men ofta förstår de inte innebörden av ordet.

Kanske är ordet förlåt ett magiskt litet ord för en snart treårig tjej som fixar allt på ett kick igen?

Då kanske man kan skrika och vara hur olydig man vill?

Hur gör man för att få de små att förstå innebörden av ordet förlåt?

Jag vet att barn trotsar och jag vet att de testar gränser det är en del av utvecklingen, men hur mycket kan man egentligen "lindra" trotsen?

Hur gör ni andra när utbrotten och skriken blir för mycket? Kanske kan jag åtminstonde lindra min egen frustration om jag nu inte kan lindra hennes?