Helena 25 år

Min 25-årsdag, sista veckorna i Sthlm.

Lägenheten som jag hyrde i andra hand är nästintill tömd, men Martina tyckte att jag skulle fira min födelsedag iallafall. Jag kommer ihåg att vi lade ut madrasser och kuddar på golvet där vi satt och åt snacks.

För de som ville ha vin så öppnade vi flaskorna med skruv och skruvmejsel för någon vinöppnare hade jag inte.

Underbara älskade Martina!

På bilden syns en lycklig nybliven 25-åring, gravid, förväntansfull, spänd och har inte en susning om vad livet kommer att ge framöver.

 

Tänk va bra livet blev!

Jag fick i sista brinnande sekund en lägenhet  här i Höganäs, den va inte mycket att hänga i julgranen men jag hade någonstans att bo.

Jag minns såväl att jag fick hjälp med några flyttlådor av en vän som hade kört lastbil till Sthlm.

Det va en väldigt kall och mörk vardagskväll när kom med sina leende ögon och tog med sig nästan alt jag ägde vilket va fem flyttlådor och två säckar med textilier till Höganäs och till min mosters förråd i väntan på att jag skulle få nycklarna till min lägenhet.

Själv åkte jag efter med en resväska, en Ikeakasse och katten två veckor efter att det andra blivit hämtat. Jag hade min förmodligen jobbigaste och långsammaste tågresa jag haft i hela mitt liv.

Gravid i vecka 27 och alldeles för mycket att bära på, jobbigt att sitta stilla och behövde gå och kissa på de mindre fräscha toaletterna var 15:e minut.

Jag sov hemma hos min moster i två veckor innan jag kunde börja flytta in i min lägenhet, samma lägenhet som jag bor i än idag fast den i dåläget inte va mycket att hurra för.

Idag har jag bott in mig här och trivs ganska bra. Vi har gjort det till vårt hem på de sätt vi kunnat Majken och jag,

 

Det är helt sanslöst galet att detta är snart tre år sedan, tre år sedan vi hade 25-årsfest för mig och samtidigt lite avskedsfest eftersom jag va på väg att flytta.

Det va en underbar kväll.

 

Snart blir man 28 år, det är också sanslöst.

Tiden går alldeles för fort!

Den lyckliga tjejen på bilden är fortfarande lycklig. Mer lycklig. Jag har det finaste som finns i mitt liv. Min underbara Majken.

 

På spargrisen på bilden står det "Feed me with coins, I´m saving for the baby"!

Tror att alla som va hos mig den kvällen la något mynt i grisen.

En fin sak som jag aldrig glömmer, speciellt eftersom att jag va sjukskriven och inte hade pengar i överflöd.

Grisen köptes och texten skrevs strax efter att jag fått reda på att jag va gravid.

Genast förstod jag med blandade känslor att jag skulle bli ensamstående och genast tänkte jag att hon/han inte skulle få det sämre för det. Varken kärleksmässigt eller pengamässigt.

Tre år senare sparar jag fortfarande till Majken för att hon ska kunna ta körkort, köpa soffa, bil, säng, resa eller vad hon nu vill göra med pengarna när hon blir stor nog.

Tre år senare får hon kärlek nog för både sin mamma och sin pappa, vem har sagt att man måste bli utan något bara för att den ena föräldern väljer att hoppa av tåget?

Nej, Majken är värd det bästa och inget annat!

 

Inte trodde jag att jag skulle lämna Sthlm.

Inte trodde jag att jag skulle bli ensamstående.

Inte trodde jag att jag skulle kunna bli så lycklig som jag blev från och med den dagen jag blev mamma.

Det blir inte alltid som man tänkt, ibland blir det så mycket bättre!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ojoj vilken resa du gjort på tre år ... men du fixar ju allt, du är en duktig mamma o en underbar tjej alltid glad det har ja alltid gillat hos dig ända sen ja träffade dig första gången . man blir glad av att se dig för du har alltid ett lende
krammmm